Mitt liv och mina tankar.
Nya Cannon 100-400.
|
Den här helgen hade jag två uppgifter att göra. Den ena var ett nöje den andra var ett eländes nervpirr! Det värsta var att vi hade tre tallar varav den ena stod så illa till att om den blåst omkull så hade den krossat stugan. Lutningen på den var åt alldeles fel håll men efter mycket avägande och planerande så drog vi omkull den med spakblock och stroppar. Så äntligen kom det roliga att få pröva det nya Canon objektivet som jag inköpt från Cyberphoto. Tyvärr så var inte vädret på min sida, dåligt ljus med ihållande snöbyar. Det blev höga isotal för att få snabba tider som verkligen behövs när man ska fota småfågel. De två första bilderna på tallarna är fotade med Extender 140mm lite konstigt kanske men jag iddes inte byta. Så här långt så kan jag säga att det är nog värt pengarna. |
|||
|
|
|||
|
Äntligen ligger de ner åt rätt håll, nu är det bara att kapa upp dem till ved. |
|||
 Tofsmes 300 mm |
|||
 Det sägs att Sveriges vanligaste fågel är Talgoxen, men hos oss är det för tillfället Tofsmesen och Entitan som dominera besöket vid matbordet. 300mm |
|||
 |
|||
 Ekorren gör ett besök. 400 mm |
|||
 Tofsmes med extender 430 mm. Den undre bilden på Nötväckan är tagen på 560 mm. |
|||
Agnes och August.
|
Den gångna helgen var vi på besök hos goda vänner utanför Ödeshög och där träffade vi Agnes och August. Agnes var den som tålde mest störning. Hon kom så nära som två meter så länge det fanns en glasruta mellan oss. På söndagen fick jag äran att gå ut och mata dem så efter instruktioner med maten i två portioner med ett smackande läte över läpparna gav jag mig ut. Jag hade ju tidigare sett på hur frun i huset utförde sysslan med Rådjuren en bit därifrån. Maten kom på plats medan jag ser på hur Rådjuren flyr och resten av dagen ser jag inte en skymt av de två. |
|
|
|
|
|
|
|
Ett Möte i livets slutskede.
|
Jag såg honom på långt håll, jag var på väg in på jobbet klockan var kvart i sju. Vinden svepte kall och man kunde känna att snart är det vinter. Han skakade i den kalla vinden, men gjorde ingen ansats att flytta sig när jag kom närmare. Jag kröp ner på knä bredvid honom pratade lugnt med en låg ton. Kunde ana hur livet sakta flöt bort ur honom kände en vemod av att livet skulle sluta så här för denna lilla varelse. Jag lade mig ner jämte honom strök sakta ett finger över stjärt pennorna. Tog ytterliga en bild med min gamla mobil. Pratade en stund med honom och kände hur vemodet steg inom mig. Hans kropp skälvde i vågor av den tilltagande vinden. Fick verkligen klart för mig hur skört livet är och tankarna flög iväg på mitt sätt att leva. Borde nog försöka att fånga mitt eget liv min egen dag på ett annat sätt. Att en liten fågels liv eller död kan få en så stor inverkan på känslor och tankar.
|
|
Alaska. Denali
| Det börjar närma sig slutet på resan. En dag till och sen så ska vi ta tåget till Anchorage. Jag kommer verkligen sakna denna underbart vackra natur. Så lätt det har varit att komma nära de stora djuren Älg och Björn men någon Varg fick vi inte se. Denali och Nationalparken Katmai vill jag gärna återvända till och så förstås de fantastiska flygningarna vi har gjort, gärna med planet Beaver som sjöflygplan. Det är otroligt vackert från ovan på ett par hundra meters höjd. | |
| Efter en jobbig vandring så ska vi faktisk besöka puben på Kantishina Roadehouse som ligger längst in i Denali där vägen slutar. | |
